då allt var bra
Dagen vart inte som planerat, den vart mycket tråkigare. Men jag antar att man måste ha tråkiga dagar för att uppskatta de bra. Imorgon funderar jag på att följa med Magnus till Barkarby, bara för att ha nått att göra. Är så sjukt rastlös så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Inte kan jag rida heller för Pompe har tappat en sko. Varför ska allt gå emot mig hela tiden?
Vill bara att allt ska vara som förut. För ett halvår sen levde jag ett liv utan några speciellt stora motgångar. Jag mådde riktigt bra och det var sällan jag var ledsen. Hade dock en del problem med tävlingarna och Pompe men just då kändes det inte som någon stor grej att deppa för. Jag visste seriöst inte hur det kändes att må dåligt. Kan nog utan tvekan säga att de var bland de bästa tiderna i mitt liv. Det fanns framförallt en som gjorde mig riktigt glad och som fick mig att må bra. Men som vanligt så kommer motgångarna, och de vill tydligen inte ge sig.
Ibland känns det hopplöst ! men det kommer alltid en vändning någonstans :)
Det kan jag lova ! :)
